Tid och otid – tips om ovanlig klockkonsert 8 juni

Rut Lönnell (Foto: Värnamo FN-förening)

Rut Lönnell (Foto: Värnamo FN-förening)

Rut Lönnell skriver här om ett kommande evenemang som kombinerar den många sekler gamla klockklangen från Gotlands kyrkor med modern teknik.

Tiden och det mänskliga varat. Att vara eller inte vara. Börjar historien med antiken eller med mig?
Tiden gick långsamt. Det minns jag. Ingen klocka på armen och ingen tid att passa. Men passa sig skulle man. Helst göra sig osynlig. Inte vara i vägen. Inte göra någonting var heller inte bra. Man skulle vara nyttig. Använda tiden rätt. Fåfäng gå lärer mycket ont.

Det fanns flera sorter. Väckarklockor, kyrkklockor och blåklockor. Bäst tyckte jag om dessa som broderade dikeskanten, ringde i bugande ställning och neg när jag cyklade förbi. Men när slåttermaskinen sargade var det jag som bugade, böjde mig ner, bar hem och satte i vatten och glas. Någon gång i herbarium. Realskoleflickans sommarläxa.
En gång på 40-talet ringdes det i otid. Skogsbrand eller världsbrand? Allmän mobilisering. Jag minns mormor som stod med förklädessnibben tryckt mot pannan. Tåg till norra Sverige. Tre söner att ta farväl av.

Stockholm- Motala
Radiomaster utanför Motala. Underrättelsetjänster världen över kunde kommunicera via radiovågor. Man kunde gott påstå att det var radion som höll nationen samlad. Varje nyårsnatt läste Anders de Wahl Tennysons Nyårsklockor och alla Sveriges domkyrkor ringde in det nya året. 1950 började ett nytt halvsekel. Inte tänkte man då att 2000-talet låg inom räckhåll. Så oändligt långt dit.
Nu är det 2013 och jag ska berätta om något ytterst märkligt som kommer att inträffa 8 juni. Inte audivisuellt som på TV utan endast öronhörande.

Klockrent uruppförande
Gotland är Sveriges kyrktätaste landskap och varje kyrka har en eller flera klockor. 181 av dem har tonhöjdbestämts. Man kan alltså skriva ett klockspelspartitur där varje klocka är positionerad på en tidsaxel.
Tre satser – Andante, Allegro och Andante Sostenuto som byggs upp till ett avslutande crescendo med alla kyrkklockor på en gång.
Verket direktsänds klockan elva i P2 via 120 personers mobiltelefoner.
Varje klockare har en GPS-sändare tillsammans med ett schema där det står när de ska sätta på och stänga av. Utanför kyrkan finns en person med en smartphone som transformerar till en sändare ut i direktsändning.
Mannen bakom projektet heter Owe Ranström och han är professor i etnologi vid Högskolan på Gotland.
Samma dag ringer Storkyrkans klockor i Stockholm till prinsessbröllop.

Klockrike – inte långt från Motala
”I blåklockstider kan man se
den blyge och svartklädde Ringaren
en liten skalbagge —
han ses ofta sitta på det glatta ringarrepet
men börjar inte ringa förrän man lämnat ängen, men då ringer han mångenstädes
överallt där ängar kan ha klockor.
Någon säger att om det stora
börjar redan i det lilla skall han ringa till världsdöd
på en förgiftad äng.”

(Harry Martinson)

1941 Elin Wägner skriver Väckarklocka.
1949 Harry Martinson inträder i Svenska Akademien efter Elin Wägner på
stol nummer 15.
1961 Ethel Carson skriver Tyst vår.

Allmän mobilisering.
Klockorna kallar, klämtar, flämtar ut över Nordiskt hav.
Hög icke hörbar klang dallrar ur blåklockssiden.
Det stora börjar i det lilla. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
I Nordens flora finns tio arter Campanula. Kalla den Änglamarken,
Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och som vi nu lånar av våra
barnbarnsbarn…..

Läs mer och se karta på
www.klockrent.ompom.se

Rut Lönnell