I Harry Martinsons diktsamling NOMAD (originalupplagan, 1931) står att läsa dikten ÄNGSULLEN. ÄNGSULLEN Ängsullen vajar i kvällen; talar en gåta: kärret förmultnar och dör, kärret ger sjufalt igen. Djupt i den vindil som spelar från tallarnas kronor böjer jag mig och tackar…
Äntligen, Harry! Lutad mot en faluröd solvägg i Blekinges vårystra, coronafria skogar, hör jag tranan längtansfullt söka efter svar genom rymden medan hackspetten handlingskraftigt slår trumvirvlar – och så en röst som ropar: Kaffet är klart! Förresten, har du sett…
”Var finns det språk man söker. Ingenstans kanske.” [I] I Midsommardalen möter de oss: frågorna om språkets förmåga att fånga det flyktiga, att beskriva saker sådana de är. Dess bristande förmåga att ringa in det verkliga bortom verkligheten, så som den tar sig…
En strof på en papperslapp för en tia Svenska lyrikvänner med böjelse för retrospektiva riter kunde häromveckan gripa ett om inte direkt gyllene så dock fullt reglementsenligt tillfälle att fira ett litet jubileum. Det var då nittio år sedan Harry…
Frysande Ord (ur Vagnen 1960) Frosten går fram över ting och språk./Men orden skall ändå äga sin makt./I is begravda ska de vänta,/i dvala sovande bevaras/intill den dag då tiden rämnar/och språken jubla i fåglars strupar/som gryningsstämmor i Fenix dagar./…
I Vägen till Klockrike kan vi läsa: ”Sammanlagda blir anklagelserna för vandring på vägen större än dem för mord och brand och skövling, och de straff en luffare kan hinna få under ett liv är större än de man får…
Turning Wonder into Compassion: A Meditation on Harry Martinson’s “Visit to an Observatory” By Elliott Brandsma BESÖK PÅ OBSERVATORIUM Vi såg en nebulosa i en tub.En gyllne dimflock tyckte vi oss se.I större tuber kunde den sig tesom tusen solars…
”Och broder, broder, vad som än må komma – om hor och eld och uppror över jorden, så minns, o, broder, alltid dessa orden: Giv Doft i Blomma.” (ur Dikt i Nomad 1931 och 1943) Martinsons upplevelser av atom- och…
Ur minnenas tåg I Jag minns en mun, som aldrig log mot mig.Och ljungheden sjöng om denna munmen aldrig om mig.jag minnes ett brunnskar med gnistrande trä;jag vindade vatten morgon och kvällpå vindspelets tjutande hund. Och gräset omkring vart besusat…
Månadens Martinson är en tio år gammal repris. Det säger mycket om Harry Martinson och om dåvarande ordföranden i sällskapet Åke Widfeldt att såväl diktfragmentet som kommentaren känns helt och fullt samtida. /Ingemar Lönnbom Månadens Martinson – i september månad…