Tolv Martinson-dikter i tysk översättning av Willi Grigor

Förra året hörde Willi Grigor Harry Martinsons dikt “Människans händer” på radion. Han blev så gripen att han genast började översätta dikten till tyska. Sedan följde en rad översättningar av Martinson-dikter som han nu skickat in till sällskapet. Tysktalande Martinson-vänner kan här njuta av tolv dikter på tyska och förstår man inte tyska så kan man avnjuta dem på svenska. Sällskapet tackar Willi Grigor för hans översättningar och strävan att låta Martinsons poesi, nomadlikt, vandra över jorden utan att begränsas av språkliga gränser.

Människans händer 

Händernas erfarenhet är beröringen 

deras liv bland tingen är mångfaldigt, 

fullt av tysta innehåll.

De hör inte men är med i vibrationer. 

De ser inte men vet hur det är i mörka källare. 

När sammeten skall värderas är de där, 

och slipstenen och lieeggen provar de tyst. 

De behöver inte låta eggen bita till. 

De känner med lätt beröring stålbettets skärpa. 

Hur har de hunnit samla alla sina fina 

erfarenheter av ull och grus, av fjun och stål, 

av glatta ytor och av taggig tistelboll, 

av smidig talk och av alla sorters mjöl. 

Deras register är oerhört 

från sträva filar och rivjärn 

till nyföddas glatta naglar 

och beröringsglansen av evighetsblommor. 

De lever i känselns land där beröringen är allt 

och där beröringens gåta slår sin bro 

mellan nerv och själ. 

Men i fjärilsvingens stoft finner de sin gräns. 

Ur Dikter om ljus och mörker (1971)

Des Menschen Hände 

Die Hände sammeln Erfahrung durch Berührung, 

ihr Leben mit all den Dingen ist vielfältig, 

voll von stillem Inhalt. 

Sie hören nicht, aber spüren Vibrationen. 

Sie sehen nicht, aber kennen sich aus in dunklen Kellern. 

Bei dem Bewerten von Samt sind sie dabei, 

den Schleifstein und die Sensenschneide testen sie still. 

Sie brauchen die Schneide nicht auszuprobieren. 

Mit leichter Berührung spüren sie des Stahlbettes Schärfe. 

Wie haben sie alle diese feinen Erfahrungen 

gesammelt – von Wolle und Sand, von Flaum und Stahl, 

von glatten Flächen und stacheligen Distelbällen, 

von weichem Mehl aus all den Sorten. 

Deren Vielfalt ist unerhört, 

von rauen Feilen und Raspeln 

bis zu den glatten Nägeln der Neugeborenen 

und dem Berührungsglanz von Ewigkeitsblumen. 

Sie leben im Land der Gefühle, in dem Berührung  

alles ist, und wo das Berührungsrätsel  

eine Brücke schlägt zwischen Nerv und Seele. 

Aber im Staub der Schmetterlingsflügel

finden sie ihre Grenze.

*

Daggmasken 

Vem vördar daggmasken, 

odlaren djupt under gräsen i jordens mull. Han håller jorden i förvandling. 

Han arbetar helt fylld av mull, 

stum av mull och blind. 

Han är den undre, den nedre bonden 

där åkrarna klädas till skörd. 

Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull. 

Ur Passad (1945) 

Der Regenwurm 

Wer ehrt den Regenwurm, 

den Pflanzer tief unter Gras im Humusboden. Er bringt den Boden in Verwandlung. 

Er arbeitet erfüllt von Humus, 

ist stumm vom Humus und blind. 

Er ist einer der unteren Bauern, 

wo die Äcker zur Ernte sich kleiden. 

Wer ehrt ihn, den stillen Pflanzer in der Tiefe, den ewig grauen, kleinen Bauer im Humusboden. 

*

Juninatten 

Nu går solen knappast ner, 

bländar bara av sitt sken. 

Skymningsbård blir gryningstimme 

varken tidig eller sen. 

Insjön håller kvällens ljus 

glidande på vattenspegeln 

eller vacklande på vågor 

som långt innan de ha mörknat 

spegla morgonsolens lågor. 

Juninatt blir aldrig av, 

liknar mest en daggig dag. 

Slöjlikt lyfter sig dess skymning 

och bärs bort på ljusa hav. 

Ur Cikada (1953)

Juninacht

Nun zeigt sich die Sonne kaum, 

blendet nur mit ihrem Schein. 

Dämm’rungsband wird Morgenstunde, 

beide können beides sein. 

Seeluft hält des Abends Licht 

gleitend auf dem Wasserspiegel, 

oder schwankend auf den Wogen 

– noch bevor sich diese dunkeln – 

spiegeln Flammen in der Sonne. 

Juninacht, es gibt sie kaum, 

ähnelt mehr dem feuchten Tag. 

Dunstgleich hebt sich ihre Dämm’rung, 

endet in des Meeres Raum.

*

Världslig makt 

Makten behöver inga bestämda sinnebilder. Den är allätare. 

Däri ligger dess makt. Däri ligger dess stridskraft att den likt jättarna eller de onda bland gudarna rycker till sig vad som helst 

och slåss med lossbrutna stycken ur kaos: 

med formlösa klippor, 

med strömmar som bara strömma, 

med hav som svalla gratis åt jättehänder. 

Makten behöver bara använda verkligheten som den är och befinnes, 

med dess kraft av förvirring, 

så som forsen förvirrat vatten 

så som degeln är förvirrat järn. 

Makten virvlar också till sig tålamodets frukter och forskningens frukter. 

Att den på detta sätt blir motsägelsefull besvärar den inte. Den betraktar logiken som sin slav 

och sanningen som en av slavarna. 

De gamla sinnebilderna tar den sist  

som fjädrar i hatten. Av nyck. Den behöver dem inte. Och världen rullar vidare. 

Verkligheten fortsätter. 

Allätarna fortsätter. 

Ur Cikada (1953)

Weltliche Macht 

Die Macht benötigt keine bestimmten Sinnbilder. Sie ist ein Allesfresser.

Darin liegt ihre Macht. Darin liegt ihre Streitkraft, dass sie sich, gleich den Riesen oder den Bösen unter den Göttern, alles Mögliche an sich reißen, 

und mit aus dem Chaos losgerissenen Stücken kämpfen: mit formlosen Klippen, 

mit Strömungen, die nur strömen, 

mit Meeren, die für Riesenhände gratis fluten. 

Die Macht braucht nur die Wirklichkeit anzuwenden, so wie sie ist und sich erweist, 

mit ihrer Kraft von Verwirrung, 

so wie die Stromschnelle das Wasser verwirrt, so wie der Tiegel verwirrtes Eisen ist. 

Die Macht wirbelt auch die Früchte der Geduld zu sich sowie die Früchte der Forschung. 

Dass sie dabei widersprüchlich wird, bekümmert sie nicht. Sie betrachtet die Logik als ihren Sklaven 

und die Wahrheit als einen der Sklaven. 

Die alten Sinnbilder nimmt sie schließlich 

als Feder auf dem Hut. Aus Laune. Den brauchen sie nicht. Und die Welt rollt weiter. 

Die Wirklichkeit fährt fort. 

Die Allesfresser machen weiter. 

*

Klippa 

Jag droppar ur lavigt skägg 

min bild ned i sjön. 

Det är natt. 

Var? 

Var? 

I tidens förstelning? 

En gång stelnade jag – 

Blev stelnandets förgrämda ansikte. 

Nu. 

Ensam i fjärran insjö 

grinar jag än 

präglaciala grinet. 

Ur CLARTÉ 1930 

Klippe 

Ich tropfe aus moosigem Bart 

mein Bild hinab in den See. 

Es ist Nacht.

Wo? 

Wo? 

In der Erstarrung der Zeit? 

Einmal erstarrte ich – 

Wurde der Erstarrung vergrämtes Gesicht. 

Nun. 

Einsam im fernen Binnensee 

weine ich noch immer  

das präglaciale Heulen. 

*

Månen dröjde 

Månen dröjde vid sin uppgång länge i porsen.  

Likt en bukig spindel sysslade den med något i dimman. 

En tät väv för drömmare blev kvar på myren.  

Den ende som inte fastnade däri var jägaren.  

Han sköt sig loss därur med ett skott i gryningen. 

Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /  

Der Mond zögerte 

Der Mond zögerte lange bei seinem Aufgang in den Büschen.

Gleich einer gekrümmten Spinne beschäftigte er sich mit irgendwas im Nebel.

Ein dichtes Gewebe für Träumer blieb im Moor stecken. 

Der Einzige, der nicht darin hängen blieb, war der Jäger. 

Er schoss sich frei mit einem Schuss in der Dämmerung. 

*

Fartens tjusning 

Klaga må här de blommor och blad 

som den milda slumpen ställde 

i den breda bården av damm. 

De bor i dammlandet, i dammkorridoren 

somrarna igenom 

i hjuluppvirvlande dammcykloner. 

Det ändlösa tåget av snabba fordon drar förbi 

och gräs och loka sjunker mer och mer ihop 

under dammets förnedring. 

Varje blad liknar en utsträckt sprucken tunga 

belagd med ett grått pulver. 

Vilken torrykande bild 

av människans eftersläp av torka och död: 

Denna kvast av damm  

som sopar skogarna med damm. 

Om träd kunde rygga för människan

skulle skogen bli ökenland. 

Ur Cikada (1953)

Zauber der Geschwindigkeit 

Klagen möchten hier die Blumen und Blätter, 

die der milde Zufall stellte 

auf den breiten Tisch aus Staub. 

In jedem Sommer sie wohnen 

im Staubland, im Staubkorridor, 

in von Rädern aufgewirbelten Staubzyklonen. 

Der endlose Zug von schnellen Fahrzeugen zieht vorbei, 

und Gras und Bärenklau fallen mehr und mehr zusammen

unter der Demütigung des Staubes.

Jedes Blatt gleicht einer ausgestreckten, gesprungenen 

Zunge, bedeckt von grauem Pulver. 

Welch trockenrauchendes Bild von des Menschen 

Nachdenklichkeit betreffend Trockenheit und Tod: 

Dieser Besen aus Staub, 

der die Wälder mit Staub fegt. 

Wenn Bäume von Menschen weichen könnten, 

würde der Wald ein Wüstenland werden. 

*

Sång mot världens hets 

När världen kallar dig så hasta inte  

som själv du ej befunne dig i världen.  

Du är ett barn i skog, en man på vägen.  

Du är en kvinna med ett barn vid brösten.  

Du är i världen ställd, du själv är världen.  

Vad vill dig världen? 

Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /  

Lied gegen die Hektik der Welt 

Wenn die Welt dich ruft, dann haste nicht, 

als wenn du dich selbst nicht in der Welt befändest. 

Du bist ein Kind im Wald, ein Mann auf dem Wege. 

Du bist eine Frau mit einem Kind am Busen. 

Man hat dich in die Welt gestellt, du bist die Welt allein. 

Was kann die Welt dir antun? 

*

Ute på havet 

Ute på havet känner man en vår eller en sommar 

bara som ett vinddrag.

Den drivande Floridatången blommar ibland om 

sommaren, 

och en vårkväll flyger en skedstork in mot 

Holland. 

Ur Nomad (1931)

Draußen auf dem Meer 

Draußen auf dem Meer spürt man den Frühling 

oder den Sommer nur als einen Windzug. 

Der treibende Florida-Seetang blüht manchmal 

im Sommer, 

und an einem Frühlingsabend fliegt ein Löffelstorch  

in Richtung Holland. 

*

Huldra 

I vårnatten sedan allt stillnat 

och skogstjärnen fångat in stjärnhimlen 

sitter en fiskande huldra 

med sitt spö nedsänkt i gransvärtan. 

Hon har napp på den fisklikt krökta nymånen, 

men plötsligt drar den iväg med drömreven. 

Och tyst går huldran bort, 

förnärmad över att förtrollningen inte höll. 

Hon går rakt in i berget, och dimman döljer manövern. 

Men hon var vacker. 

Hon var naken. 

Ur Cikada (1953)

Huldra 

In einer Frühlingsnacht als alles still stand, 

und der Sternenhimmel sich in den Waldteichen spiegelte, 

sitzt eine fischende Huldra 

mit ihrer Angel abgesenkt im Fichtendunkel. 

Sie fängt den fischgleich gekrümmten Neumond, 

aber plötzlich zieht er hinweg mit der Traumangel. 

Und still geht die Huldra fort, 

gekränkt darüber, dass der Zauber nicht hielt. 

Sie geht geradewegs in den Berg, der Nebel verhüllt das Manöver. 

Sie war nackt. 

(Die Huldra ist ein Naturgeist der skandinavischen Folklore. Meist eine wunderschöne Waldfee mit  langen, blonden Haaren. )

*

Övertalning

Inget skrämmande i berget, mitt barn. 

Inget skrämmande i skuggurna omkring oss. 

Inget skrämmande i enarna som hasta efter oss.

Det är bara natten, inget skrämmande. 

Lilla handen i min hand. 

Det blir så när det blir natt, barn. 

Ur CLARTÉ 1930 

Besänftigung 

Nichts Erschreckendes im Berg, mein Kind. 

Nichts Erschreckendes in den Schatten um uns.

Nichts Erschreckendes in den Wacholdern nach uns greifen.

Es ist nur die Nacht, nichts Erschreckendes. 

Kleine Hand in meiner Hand. 

So ist es, wenn es Nacht wird, Kind.

*

Jag drömde… 

Jag drömde en gång om en sagoskatt 

långt i norr under polstjärnans sken, 

om ett hjärta, som frös i en vinternatt 

och blev de vises sten. 

Jag hörde en underbar saga en gång, 

den täljdes en kväll i byn, 

en saga om själen som steg med sin sång 

och blev till en stjärna i skyn. 

Jag drömde en gång om ett pilgrimståg, 

som följde en stjärnas sken; 

det drog genom nätter av mödor och köld 

att finna de vises sten. 

Ur Spökskepp (1929)

Ich träumte… 

Ein Traum mir erzählte von einem Schatz 

unter des kalten Polarsternes Schein, 

von einem Herz, das fror in des Winters Nacht

und wurde der Weisen Stein. 

Ich hörte die schöne Sage einmal, 

am Abend in einem Dorf, 

die Sage von Seelen stieg mit ihrem Sang 

und ward ein Stern im Himmelsdom. 

Ich träumte von einer Pilgerfahrt,

es führte sie ein Stern, sein Schein;

sie gingen durch Nächte, von Kälte umschart,

zu finden der Weisen Stein.

Willi Grigor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *