Professor emeritus Mats Rydén, Uppsala svarar för Månadens Martinson under november månad, ”Idyllens rostiga spik”, med tankar utifrån dikten Ung bortgång i Harry Martinsons diktsamling Nomad, 1943. (Denna dikt finns inte med i Nomad, 1931). Mats Rydén är egentligen språkvetare men har också ett stort naturintresse. Speciellt har han ägnat sig åt växter men har nu också kommit in på insekter. Han har medverkat under Nässelfrossa på Komperskulla slåtteräng och han har medverkat i Doris och berättat om en av Harry Martinsons favoritväxter – maskrosen.
_________________________________
Månadens Martinson – november 2013
”Idyllens rostiga spik”
UNG BORTGÅNG
Han dog ung. Tolv års ålder. Aftonstund.
Fåglarna sjöng som aldrig förr.
Det var så, att han hade rusat in i det långa gräset.
Där låg plankbiten. Den försummade sig inte, men
högg till hårt och raspade vasst
med idyllens rostiga spik.
Sedan kom blodförgiftningen
och lasarettsdöden om sommaren
då annars alla mänskor stoja
i lundar och på hav.
Om sommarkvällen kan man höra deras röster tränga in
genom det vita lasarettsfönstret
ännu sedan bara någon timma
återstår av ens eget liv.
Ur Nomad, 1943
I ett ögonblick – livet är ju en serie ögonblick – kan ”idyllen” förbytas i sin motsats. Det finns, som Tomas Tranströmer noterar (i ”Elegi” i 17 dikter), ”en korsväg i ett ögonblick”. När Harry Martinson fick nobelpriset i litteratur karakteriserades han av vissa oförstående som en fördrömd idylliker. Men som den skarpsynte iakttagare han var, med en enastående fininställd ”inblick i tingen”, genomskådade Martinson idyllen, den ”rostiga”. Dock finns gläntorna, mitt i skogen.
Mats Rydén