Patrik Hammarstrand, Växjö svarar för Månadens Martinson mars månad och anknyter till firandet av Sven Edvin Saljes 100-årsdag 15 februari 2014, som storligen firas under hela detta år. Harry Martinson-sällskapets gåva till Saljesällskapet är ett heldagsprogram i Nebbeboda skola söndag 12 oktober kl 09.30-16.00: Nebbeboda akademi IV: Jorden vi ärvde – Markernas brukande i svensk litteratur – Symposium till Sven Edvin Saljes minne – Föreläsningar och diskussioner
Månadens Martinson, mars 2014 – Sven Edvin Salje och Harry Martinson
”Den förste kom vandrande in i vår bygata, stödd på en lång herdestav. Under ena armen ett brunt klädesbylte. Han sökte nattlogi och tak över huvudet för några dagar och nätter. (…) Mumlande satt han vid ett litet fönsterbord och skrev ner det livet och häradsvägarna mötte honom med. Han sökte undret i allt som fått liv. (…) En dag tog mannen sin stav och sitt paket och drog vidare. (…) De noggranna undersökningar jag gjort kring mannen har givit till resultat att ingen minns denne siare och sångare. Åren har tystat ned hans steg från port till port, från härad till härad.” (Sven Edvin Salje Brev till Livet Minnen, 1993, s. 40)
Att Sven Edvin Salje och Harry Martinson är barn av samma bygd är väl bekant, och att de hämtat inspiration från samma miljö kan förklara vissa av likheterna mellan deras författarskap, men att Salje inte påverkats av Martinsons författarskap, som Karl-Fredrik Björn hävdar i sin bok Sjung dig själv en sång En bok om Sven Edvin Salje (1981, s. 11f.), finner jag märkligt. Ovanstående citat anser jag själv är ett bra exempel på hur Salje liksom Martinson ser det stora i det lilla, ”Han sökte undret i allt som fått liv”, och jag associerar själv till bland annat Vägen till Klockrike, där man på samma sätt hos flera av personerna kan finna samma iakttagelseförmåga och nyfikenhet.
”Vad rör mig framtidens land. Det landet långt, långt där framåt, som kallt ska skänka sin glömska till allt som nu lever och andas. (…)Vad ska du med oanade möjligheter? Du förkastar ju de möjligheter som kan anas vilken månskenskväll som helst i månskenet, i månens lek med molnen. Du förkastar fantasiens möjligheter.” (Vägen till Klockrike, 1949, s. 210)
Harry Martinsons dedikation av diktsamlingen VAGNEN
Till Sven Salje
den lysande epikern
från varmt tillgivne
kollegan Harry Martinson
Visst anar man här ett släktskap, inte bara sprunget ur samma mylla, utan även en annan form av gemenskap. Björn skriver även i sin bok att Salje köpte och läste alla Martinsons tidiga böcker i samma takt som de gavs ut, och att det möjligen kan ha närt hans tidiga skrivande, men Salje kontaktade även Martinson och i det bevarade svarsbrevet från 1937 förstår man att han troligen kommenterat böckerna och även önskat få sig en bok tillsänd. Martinson svarar att han förstått att Salje redan läst alla hans böcker på svenska, så han skickar en engelsk översättning av Nässlorna blomma .(Sjung dig själv…, s. 12f.) Detta tyder för mig på ett vidare intresse för Martinsons verk än bara ett gemensamt ursprung, utan en genuin nyfikenhet på ett författarskap och på en person.
Man kan självklart argumentera för att likheterna är en slump och enbart beror på bygd och miljö, arv och bakgrund. Naturligtvis finns det mycket av även det som stämmer, ett författarskap är sällan enkelt och påverkas av många faktorer. Det går också att hävda att deras författarskap har stora olikheter, Salje håller sig på landsbygden, hos människorna i jordbrukssverige, medan Martinson tidigt lämnar hembygden och beger sig ut i världen, både fysiskt och i sitt skrivande. Det stämmer naturligtvis också, men det jag ser som gemensamma drag hos dem båda och som gör att jag anser dem mer närbesläktade än väsenskilda, är just deras förmåga att låta det lilla få ta plats och finnas till, att naturen och människan i samspel är viktiga kuggar i vår existens. Att båda dessutom har förmågan att lämna funderingar kvar hos läsaren långt efter att man lagt ifrån sig deras texter, gör dem bara ännu mer värdefulla! Jag tror att Martinsons påverkan på Salje är större än vad man kanske tror, medvetet eller omedvetet, men vad tror ni som läser det här? Hör gärna av er!
Patrik Hammarstrand