Månadens Martinson december – da capo

Månadens Martinson – i december månad 2007

Ingvar Holm ger oss två texter med kommentarer i både ord och bild:

Harry Martinson är den allvarligaste i hela kamratkretsen av unga arbetarförfattare som debuterade omkring 1930. Det var de som kallade sig ”5 unga”. Och även i litterära kollektiv med annan sammansättning är det han som känner ett stort och tyngande ansvar. Aniara skulle kunna översättas till en hel teologi! Men att Harry Martinson blir så betagande som författare, är att detta allvar alltid (nästan alltid) förenas med en obesegrad munterhet trots allt – ett betvingande den yttersta möjlighetens leende. Tänk på ”Li Kan talar under trädet”, som ni har läst så ofta.

Li Kan talar under trädet

Många prisa lejonen och tala med hån om törnlösa rosor och bräkande lamm.

Sådant gör man bara utanför lejonburen och långt från lejongrottan.

Inne i lejongrottan faller denna liknelse på sin orimlighet om lejonen är hemma.

Annars faller den på sin orimlighet då lejonen kommer hem.

Ur Passad(1945)

Jag mötte detta på nytt häromdagen. Min fru Karin Sverenius Holm som är konstnär hade en tavla på sitt staffli. Den såg ut så här:

Akrylmålning, (135 x 135 cm) av Karin Sverenius Holm, ©

Jag frågade: Vad är detta? Då gick hon fram till bokhyllan och slog upp Harry Martinsons ”Häst och ryttare”.

Häst och ryttare

Den arabiska hästen blev genom hundra släktled förädlad åt rader av furstar som själv hunnit förfalla

Stundom har också de svansar som viftat för dessa despoter slutligen viftat dem ner i avgrunden, medan araben som bar despoten spände hovarna i marken och stannade kvar vid stupets rand

Så långt är det fråga om förädling och förfall. Men dikten slutar:
Drömmen om att säkert kunna förena ryttare och häst blev kentauren, ryttaren som är sin egen häst.

Den är ryttarens dröm om att aldrig bli avkastad.

Ur Passad(1945)

Sådan är Harry Martinson! 

En hälsning från Ingvar Holm