Harry Martinson behärskade inte bara ordets uttryck, utan även bildens. Han tecknade och målade – sällskapet har använt några av hans illustrationer till vykort och som bekant även som sitt eget kännetecken.
Martinson var också en mycket medveten och sparsmakad bildkonsument, något som man kan anta beror på att han i unga år led av brist på bilder. Mot slutet av hans levnad hade fototeknik och massmedier i stället lett till ett överflöd. Här är ett citat ur boken ”Liv i hav” med naturfotografier av mästaren Lennart Nilsson.
Vi har blivit så bortskämda med goda bilder att man snart kan tala om en ögats otacksamhet. Publiken är en Molok som kräver mer och mer. Vägen till modern känslodöd är i inte ringa grad en historia om övermätta ögon. Även de mycket goda bilderna eller bildsviterna råkar lätt ut för ödet att bli inaktuella på några få dagar, ett faktum som man med viss känsla av beklämning kan konstatera om man bläddrar igenom någon just passerad årgång av en bildtidskrift. Det händer att man då stannar till inför en bild och tänker: den bilden är för bra för att bara glömmas. Varför är den då glömd? Nå, så är nu tyvärr livet, svarar någon. Varför skulle inte bildflödet vara som livsflödet och tidens egen flod? Varför förfalla till vemod inför redan passerade vågor?
Inte desto mindre känner man ett varaktigt obehag inför den krassa förbrukaranda som dominerar i vår tid och den brist på trofasthet som tycks vara livsluft för all modern snabbutveckling. Därför blir man glad varje gång fotografikonsten inriktar sig på ämnesområden kring vilka den kan samla sig till bildmanifestationer utöver tidsflödet. De fotografiska naturböckerna hör till denna grupp. De hjälper oss att dröja vid annat än ”nyheter” och tidskuriositeter. Deras fotografiska bevakning av verkligheten är ägnad det tidlösa.
Därefter går Martinson över till att hylla Lennart Nilsson, en ung naturfotograf som vid den här tiden (1959) ännu hade många år kvar till sina allra största framgångar, ”Ett barn blir till” med flera banbrytande verk.
Martinsons reflektioner över bildflödet är relevanta än i dag, när bildflödet är större och stridare än för 60 år sedan. Det finns stora möjligheter att manipulera bilder. Kan vi lita på det vi ser? Samtidigt kan bilder ha en enorm påverkan även nu, det står klart inte minst efter utbrottet av kriget i Ukraina. Flödet av bilder är stort, många av dem kommer vi inte att glömma även om vi skulle vilja.
Fotnot: Molok = omättligt vidunder.