Tonsättaren Ted Bjurwill är för närvarande vistelsestipendiat i Harry Martinsons skola, Nebbeboda skola. Han avser göra tonsättningar med utgångspunkt i Harry Martinsons författarskap.
Här har han sänt in en ”fri” sång om Harry och hans bakgrund.
– Nässlorna blomma är en gripande bok om hans uppväxt, skriver Bjurwill. När man går här i skogarna så förstår man naturens påverkan på hans text. Just nu läser jag Kap farväl, Resor utan mål och Staffan Söderbloms bok om Martinsons diktning.
Senare i höst, 24 november kl. 18, hålls en konsert i Örgryte Nya Kyrka med nya tonsättningar av Harry Martinsons texter.
”Harry Martinson ville inte hata”
Poeten Håkan Sandell skriver i en essä om Harry Martinson ”Av nässlornas folk”, införd i Lyrikvännen nr 1/2004 följande, som tolkar min samlade erfarenhet av livstolkning ur Harry Martinsons diktning:
”Underklassens diktare som till synes skulle ha så stora skäl att hata, förefaller såsom burna fram på en våg av kärlek. Erfarenheten av att vara ingen och inget särskilt värd har gjort deras egon så små att en enda droppe fyllt dem till brädden. Ett enda vänligt ord som barn har satt en osynlighetskrona på huvudet och skänkt drömmar där elva sädesstrån bugar sig, och solen, och månen. Harry Martinson ville inte hata.”