Långsjön i närheten av Vårdinge by folkhögskola
LÖRDAG
09.00-10.00 Sällskapets årsmöte
10.00-10.30 Förmiddagskaffe
10.30-11.00 Om Litteraturbankens Harry Martinson-utställning
11.00-12.00 Helena Granström: En frihet utan något fäste – om framsteg, förlust och fysikvetenskap
12.00-13.00 Vegetarisk lunch
13.00-14.00 Familjeminnen från gulvita villan vid sjön Sillens strand – hågkomster och dikter från 50- och 60-tal
14.15-16.15 Aniara på Mölnbo bio med efterföljande samtal
18.00-21.00 Ekologisk högtidsmiddag
SÖNDAG
09.30-11.30 Kulturutflykt med guidning i trakterna kring sjön Sillen (Start och slut i Gnesta)
11.30-12.30 Lunch Vårdinge by folkhögskola
13.00-14.30 Villan vid sjön Sillens strand – exklusivt besök i huset där Martinson bodde när han skrev Aniara
Välkommen till årsmötet!
ETT KLIMATSMART ÅRSMÖTE
Nytt för i år är att du som deltagare kan klimatkompensera för din resa. Se instruktioner på blanketten. Vidare är samtliga måltider ekologiska och köttfria. Vi uppmanar också deltagare att samåka. Ni som åker bil och ni som är i behov av samåkning, till exempel från Gnesta till folkhögskolan kan kontakta info@jamshog.se så försöker kansliet sätta er i förbindelse.
OBS! Skriv ut och fyll i blanketten. Skicka sedan till Harry Martinson-sällskapet, Jämshögs Folkhögskola, Kulltorpsvägen 2, 293 72 Jämshög.
Anmälan via mail måste innehålla en inscannad kopia av blanketten, skickas till info@jamshog.org
Ladda ner
Foto: Sofia Runarsdotter
HARRYS BLOMMANDE TUVOR KRÄVER KO-BETE
– OCH EN OCH ANNAN HOMO SAPIENS SOM GILLAR BIFF OCH OST!
Harry Martinson var från barnsben förtrogen med det gamla bondelandskapet. Han älskade ängens skönhet, fodermarken där man bärgade vinterhö. Och hagen där han som barn vallade djur om sommaren. Harry visste det mesta om dessa mödans marker. Miljöer där vi idag kan ströva runt och bara njuta av blommor, insekter och fåglar.
En välhävdad klassisk slåtteräng hyser Sveriges rikaste artmångfald, kanske 40 olika örter och gräs på varje kvadratmeter! Hagen är nummer två – men bara om den betas av nötdjur. Får och hästar håller förvisso rent på buskar och granyngel men äter också upp nästan alla blommor!
Ängen dominerade bondemarkerna i Syd- och Mellansverige i nästan tusen år. Idag är kanske ynka tio tusen hektar kvar, ömt vårdade av hembygdsföreningar och myndigheter. Naturbetesmarker, ”hagar”, uppgår däremot fortfarande till cirka 400 000 hektar, motsvarande 570 000 fotbollsplaner. Men sommar efter sommar slyar många av dem nu igen – i brist på betesdjur. Resultat: Landskapet mörknar och utarmas på sin mänskliga och kulturella historia. Humlans, pärlemorfjärilens och guldstekelns biotoper vissnar under barrbrättet; poesins, folkvisornas och folktrons marker riskerar att gå förlorade. Och allt detta utan att en enda redaktör på huvudstadens fina kultursidor ropar stopp! Sannolikt därför att kohagar knappast betraktas som kultur i deras värld. Eller kanske vet de men bryr sig inte? De borde läsa Harry, lära, förstå och väckas till engagemang. Varför inte mejla ”Lyckovärmet” till dem, ur Dikter om ljus och mörker:
Mjukt och liksom i förbifarten
synas ängen av flyktighetens skönaste änglar fjärilarna,
byggda bara för fladder
bland slumpartade mål, i ett lyckovärmens optimum,
sommardagens,
livsvarm som den älskande kvinnans hud.
Förbehållen är borta
här bjuds vad som bjuds
lätt och skönt och som det är
i blå skål, i vit skål eller i guldkopp.
Smyckena kommer själv farande och visar sig:
i form av nyckelpigor och glansbaggar
och man låter dem komma och man låter dem flyga…
Nötdjur behövs alltså för att rädda det kulturarv Harry Martinson kallar ”paradis”.. Men köttätande förstör ju klimatet? Det är väl bl a därför vi äter vegetariskt på vår Martinson-konferens?
Här gäller det att som Harry hålla minst två saker i huvudet samtidigt:
• För jordens klimat är det nödvändigt att alltfler av oss äter alltmer grönt – och minskar på köttkonsumtionen. Bara så kan Sverige bidra till att nå Parisavtalets mål att hålla den globala medeltemperaturökningen väl under 2 grader.
• För den biologiska mångfalden i Sverige är det lika nödvändigt att tillräckligt många därutöver fortsätter att njuta frukostfil, ost och biff – med råvaror från kor och kalvar som betat i svenska hagar och strandängar. Vi får därmed också den naturgödsel – ”koskit” – vi som krävs om vi utan konstgödning ska kunna odla den vegetariska mat vi behöver äta mer av.
Nyckeln är att vi inser att det inte är nötdjuren i sig själva som är problemet; det som de andas, bajsar och kissar ut cirkulerar i naturens egna kretslopp. Nej, det är systemen för uppfödning som i större eller mindre grad gör dem till ”klimatbovar”. Här är skillnaden mellan ”kor och kor” mycket stor. Nötboskap på t ex sörmländska gårdar har liten klimatpåverkan jämfört med belgiska tjurar i fossilintensiva djurfabriker.
Svenska mjölk- och köttdjur har lägst klimatpåverkan per kg mjölk/kött jämfört med alla övriga EU-länder, främst därför att cirka 90 procent av fodret här är odlat nära eller på gården (källa FAO). Intressant är också att nötköttkonsumtionen, 25 kg per år och svensk, legat stilla sedan 2010. Det som ökar är konsumtionen av svin och kyckling. Det här får vi får vi sällan läsa i svenska media, nu i klimatapokalypsens tid.
En helt igenom vegetarisk livsstil är högst respektabel. För oss som äter animaliskt är flera köttfria dagar i veckan en bra sak. Samtidigt som vi, när vi blir sugna på biff eller nötfärs, alltid köper svenskt. För klimatets skull. Och för att gynna blåklockan, nattviolen, glansbaggen och Harrys blommande tuvor.
STEFAN EDMAN
Biolog, föreläsare, författare till drygt 45 böcker om natur-miljömänniska-samhälle, Suppleant i Harry Martinsonsällskapets styrelse. http://Www.stefanedman.se